Min farfar som skjutskarlen i Öje.
Skjutssystemet i Sverige är en myckat gammal företelse,kanske från 1200-talet.
Det var Kungens befallningshavare som sa till alla stora och små orter hur många hästar och skjutskarlar de skulle ha. Sedan skulle länsmannen på orten ta in anbuden som kom in från byborna. Han var den som skulle se till att det var ordentliga personer som antogs och godkänndes .Inga kriminella eller suputer fick anställas.
Skjutskarlen skulle stå för en eller flera hästar ,släde,vagn,seldon m.m.Han fick en fast årlig ersättning. Den var på 1800-talet c:a 800 kr.. En ganska stor summa på den tiden.
Den resande fick också betala för själva resan,utom kungar och deras sändebud,De fick resa gratis.
Det skulle finnas en bok på varje skjutsstation där den resande och skjutskarlen noterade bokningar och ev.anmärkningar som den resande hade. Man hade också vissa regler att gå efter. . Man fick inte ta med mer än 200 kg resegods o.s.v
Jag är inte säker på hur lång kontarktstid som gällde.Kanske 5 år ? Man kan se att en
del orter begärde att åter få en skjutsstation eller att en ort ville ha 1 häst mera,.då resandet hade ökat.
Det var inte riskfritt alla gånger att vara skjutskarl..Det fanns rövare som anföll skjutskarlen och tog hans pengar. Vilket också hände . Det kunde också bli en akut resa och då måste skjutskarlen lämna sitt arbete på åkern och ge sig iväg.
Det fungerade tydligen mycket bra och en som reste genom Sverige och Norge var mycket nöjd och skjutskarlarna var trevliga och hjälpsamma.De väntade också att få dricks av de resande. Resandet i Sverige var mycket billigare än i Tyskland och Frankrike.
De var ju folk med pengar som kunde betala resandet. Malungs och Morakullorna hade ju inga pengar när de gick till Södra Sverige och sålde sina handarbeten de fick vackert ta apostlahästarna.. Kanske någon snäll skjutskarl bjöd dem på skjuts när hans kärra var tom.
Ibland fick skjutskarlen rida när det fanns flera slädar eller vagnar på en station.
Min farfar var skjutskarl och en dag skulle han hämta en baron i Kättbo.Detta blev känt i hela byn och alla gubbarna stod och väntade när han skulle komma till Öje. Alla ville se hur en baron såg ut. När de spanade ut över älven och vägen såg de bara en person på vagnen.
Då farfar närmade sig såg de att han var ensam ,ingen baron var med. Farfar Håkan Persson hade inte sett någon baron på skjutsstationen i Kättbo.Gubbarna blev ju besvikna och sa till farfar: Då får du väl vara baron själv då ! Sen fick han heta "Baron" resten av sitt liv.
Min far som hette Pelle (Per) fick ärva namnet baron så det blev ”Baronpelle” hela hans liv.
Så kunde en enkel skjutskarl också bli en baron.
Gubb Tage Bevring