Stenen står vid kapellet i Kättbo med

vidunderlig utsikt över Kättbo och kättbosjön.

  

Skidåkningens utveckling i Sverige .

 

Att man har åkt skidor i många tusen år är ingen tvekan om.Man har hittat skidor , för det mesta i norra delen av Sverige.som varit flera tusen år gamla.

Dock har det varit bättre förutsättningar i Norrland än längre söderut,på grund

av att man bara kunde åka på skare,eller hårt packad snö .Därför var skidorna mycket långa för att få  bättre bärkraft.

På den högra foten hade man en kort sparkskida beklädd med mestadels renskinn.Detta för att också kunna bromsa vid nerförsbackar.

På vänster fot hade man den långa skidan nästan som en med. Man hade en lång stav som man satte ner på vänster sida och sköt på med.. Den var också till för att hålla balansen.

I Dalarna och mellansverige kunde man endast åka skidor när det var skare på senvintern,eller på de plogade och upptrampade vintervägarna.Därför var det inte många som kunde konsten.

Lars och Engelbrekt från Kättbo hade lärt sig konsten att åka skidor på den 2 mil långa vintervägen till Venjan.De fick följaktligen uppdraget att hämta Gustav Vasa tillbaka till Mora. Lars Och Engelbrekt skulle senare få skattefrihet för sin bedrift.

Man kunde  färdas mycket snabbare med skidor  än med häst och släde.

Att åka med dessa långa skidor i tät skog och lös snö lät sig inte göras..Vi stark skarsnö var skidan också överlägsen ,då man kunde åka på slätter som myrar och sjöar..Här var skidan ett bra sätt att bedriva jakt på ,som älg och andra större vilddjur.

För folk i sydsverige och för de som var välbeställda var skidan ett färdmedel som man inte behövde lära sig.

Man betalade ju skjutskarlen och åkte häst , bekvämt i släde eller på sommaren i  vagn.Det tar ju ockå sin tid att lära sig stå stadigt på ett par skidor. Först på 1800-talet blev förutsättningarna  för skidåkning mycket bättre och  ett nöje för allt fler.Då började man att ha två korta och lika långa skidor och två stavar.

Otaliga är de protokoll som berättar om att länsmännen  som klagade att han  ej kunde ta fast tjyvjägare, för att de var så mycket snabbare skidåkare.

Ett annat sätt att ta sig fram på snö var på trygar(Skarbågar). Dessa var lätta och kunde bära bra på lätt och tunnare  skare.Nackdelen var dock att det gick väldigt sakta och tog på krafterna. Minst två par trygar satt dock på varje släde som reserv på skjutskarlens släde..

 

Gamla skidor från Dalarna.

 

 Dalarnas konstaterat äldsta skida kommer från Ärnäs i Älvdalens kommun. Den är cirka 2000 år gammal. Men en ungefär lika gammal del av en skida finns också i Malungs hembygdsförenings samlingar. Nu har den åldersbestämts !

 Den gamla skidan i Malung hittades 1930 vid Vålbergets fäbod, Öje, av öjebon Sveds Johan Larsson och Gubb Viktor Halvarssoni Öje.Den är 1300-1400 år gammal

Öjeskidan påträffades i en starrgräsmyr, cirka 80 centimeter under markytan, i samband med grävningar då en liten tjärn söder om fäboden dikades ut.

 – Att gamla skidor påträffas i myrar har sin förklaring. För att skidorna inte skulle torka ut över sommaren grävde man ner dem i fuktig myrmark. Sedan blev de väl avglömda och skidorna hamnade genom århundradena allt längre ner under markytan, berättar Joakim Wehlin.

 – Att de ofta påträffades på 1930-40-talen har också sin förklaring i att man då dikade ut myrar och hade torvbrytning.

 Genom pollenanalys har man tidigare bestämt åldern på Öjeskidan, till cirka 2000 år, det vill säga ungefär lika gammal som Dalarnas äldsta skida.

 – Genom nya metoder, som kol-14, kan man säkrare fastställa åldern och detta ska vi nu göra med den här skidan, som för mig tidigare har varit okänd. Den har blivit litet bortglömd, säger Wehlin.

 1940 fick folkhögskolans dåvarande rektor Gunnar Furuland ta hand om Öjeskidan. Furuland hade under flera år en korrespondens med Riksantikvariet om det förhistoriska fyndet. 1950 donerade han skidan till Malungs hembygdsförening.

 Åldersbestämning med kol-14-metoden bygger på att allt levande har viss radioaktivitet. När det dör så börjar radioaktiviteten avta. På så sätt kan man mer exakt beräkna när tallen, som skidan är tillverkad av, blev nerhuggen.

 Vid besöket i Malungs hembygdsgård granskade arkeolog Wehlin även andra gamla fornfynd i samlingarna, bl a stenyxor, spjutspetsar och brandpilar.

 – Roligt att Dalarnas museum är intresserat av vår samling, säger John-Christer Åhlander, ordf i Malungs hembygdsförening.

 

 

 

 

.