Från Rankhyttan till Mora

Ved Sancti Andreæ tid eller något därefter kom han upp i Bergslagen, gav sig där först till Anders Pederson i Rankhytton, dock höllt sig allt förborgat klädd i bondekläde. Men en piga lät förnämbda Anders Pederson förstå, att hon hade vordet varse på honom en gullstickat skjortekraga, utav vilket Anders förmärkte ho han var, tog honom så hemliga till sig, kände honom väl igen, ty de hade studerat tillhopa in Academia udi Uppsale för tolv eller tretton år sedan, besporde så av honom vad lägenhet på färde vore. Och när han hade givit honom de bästa råd han tänkja kunde, bad han honom så foge sig dädan och förse sig på en annan stöd, ty han befruktade sig komma i någen fara för hans skuld. Tänkte så Götstav geve sig till Aren Pederson på Ornäs. Men när han om ena natt lopp över färjestaden emillan Vika och Torsång var isen så klen att han kom där ned inunder både armana, dock halp Gud (ändock han var platt allena) att han kom väl där upp igen, gav sig så tillbaka igen in i färjekarlens gård, blev där sånär den nattene över törkandes sin kläder. Kom så sedan dagen därefter till Aren Pederson, trodde honom väl och upplät sig för honom. Men Aren gav honom god ord, lovade honom där bliva utan all fara. Dock satte han sig uti sin släda och for till Måns Nilson i Asbo [Aspeboda], upptäckte för honom vad på färde var, befrågandes honom om råd. Måns hade svarat den gången att Aren skulle ingelunda beröran utan låta faran vart han kunde, han frie sig, sade han, om han kan. Men Aren mente sig vilja större tack förtjäna av konung Kristiern och hans anhang, drog så strax tillbaka ifrå Asbo och framom sin gård till Bengt Brunson, Stig Hansons måg, vilken på den tiden var konung Kristierns foute över Bergslagen och alla Dalarna, beröjde så för honom vad uppå färde var. Komme så samptelige Bengt och Aren dragandes till Ornäs med 20 karla, aktandes där taga honom vid halsen.

Men förbemälte Aren Pedersons hustru, när hon förnam att Aren körde framom sin gård Ornäs, då han kom tillbaka ifrån Asbo [Aspeboda], kunde hon väl märkja vad han hade i sinnet, och att han drog till fouten Bengt Brunson som sagt är. Var hon då så dygdelig, att hon gav Götstav förvarning, fick honom häst, åketyg och dräng och skyndaden till herr Jon i Svärdsjö, den ock med honom i Uppsale studerat hade. Där vort han ganska väl unfången, vilte sig där vid pass en vicke. Skyndade så herr Jon honom över daleskogen in till Rättvik, där tövade han någre få dagar, talade med bönderner och bad dem hava i beråd om de danskes tyranni stod till lidande eller ej. Rättviks karlar svarade honom väl och sade sig gärna vilja göra de danske motstånd. Men efter de hade icke varet därom till råds med de andre socknar i Dalarne, dristade de sig icke allena sådant företage förrän de förvisste sig med de andre, vad de ock hade i sinnet härom. Drog så Götstav till Mora och handlade med dem.

Utdrag ur Peder Svarts krönika.

Här kan man läsa att  Gustav satte sig i sin släda.

Här berättar Gustav Vasa till Peder vad som hänt i Dalarna-

Vad är sant och vad är hans sätt att se sig själv ?