Gustav Vasa i Dalarna

 

Handlingen är en avskrift från 1670 men hänvisar till ett brev där kung Gustav I gav klartecken till Rännkarlens sägenomspunna skidlopp.

Gustav Vasa åkte aldrig Vasaloppet

Publicerad: 2010-11-19 06:30


I snart 500 år har forskarna stridit om frågan. Kunde den uppländske adelsmannen Gustav Eriksson Vasa verkligen åka skidor mellan Mora och Sälen? Nu kan Gubb Tage Bevring, hembygdsforskare i Öje, en gång för alla ha löst gåtan. - Nej, det gjorde han inte. Jag kan inte tolka det på annat sätt, säger Tage till DD.

Gubb Tage är respekterad hembygdsforskare i hembyn Öje och i Malung. Släktforskning och lokalhistoria har länge intresserat honom. Som namnet antyder bor han på Gubb-gården i Öje som varit släktens så långt bakåt den kan spåras.
Avslöjandet av Gustav Vasa som omöjlig skidåkare är biprodukt av Tages hembygdsintresse. I kommande utgåvan av Malungs hembygdsförenings årsbok Skinnarebygd ska Tage avslöja hur kungen erkänner att han inte ens vet vad skidor är.
- Jag upptäckte uppgifterna om Gustav Vasa av en slump, avslöjar Tage.
En av de stora historiska gåtorna i Öje är sägnen om Rännkarlen. Enligt den ska en öjebo i kungligt dekret ha fått rätt till den mark han själv kunde kringränna en dag på skidor. Detta som tack för att han under sju år smitt vapen åt kronan.
Som framgår av artikel här intill är historien otvivelaktigt mer än sägen. Så sent som under omarronderingen i norra Venjan, avslutad 2007, gynnade Rännkarlen dagens öjebor.
En olöst del av gåtan har varit när Rännkarlen gjorde sitt lopp. Sägnen gör drottning Kristina till donator, vilket initierade hembygdsforskare som Gubb Tage länge varit medveten om att måste vara fel. Så fel att det i sig gör att sägnen kan betvivlas. Nu har Tage hittat svaret och i det finns nyckeln till hans historiska upptäckt. 
Tage delar hembygdsintresset med sin 95-årige tremänning Lisjos Elias Eriksson i Malung. Under ett besök hos denne för en tid sedan erbjöds Tage ta del av några gamla handlingar Elias hade.
- Där fick jag först se en handling från 1619 där folk från Öje, Kättbo och Gävunda enats om rågångens sträckning. Bara det var i sig ett klart bevis för att rået är betydligt äldre än från drottning Kristinas tid, berättar Tage.
Drottningen föddes 1626, tillträdde som drottning 1644, abdikerade 1654 och dog 1689 i Rom. Därmed är hon i alla avseenden omöjlig som markdonator i Öje. Bara detta är lokalt en historiskt upptäckt av rang

Gränstvist

Nästa dokument var ett rättsintyg utfärdat av häradshövdingen Johan Norlindh i Falun 1692. Han redogör där för en process förd av företrädaren och fadern Erik Erlandsson-Norenius i sockenstugan i Malung 24-25 januari 1670.
Erlandsson-Norenius protokoll avhandlar en process där länsmannen ”Karl Sefredsson och Oluff Påulsson i Weiniasbyn” (Venjan) stämts av öjebor för att ha huggit och fällt skog inom Öjes rågång som då utgjordes av just Rännkarlsrået.
Det här är en av många processer mellan Öje och Venjan genom århundradena och vanns som alltid av öjeborna. Just därför att de kunde påvisa Rännkarlrået som giltigt.  
I protokollet konstateras att rågången ”först war tillkommen” sedan en öjebo begärt av ”Konungh Gustaf den första” att han som tack för att under sju år ha smitt vapen åt kronan till sitt ”boställe” skulle få föra ”så stor Skooghdeel, som han påen dagh med ett par bräder Förmåtte giöra”.
Alltså precis vad sägnen säger.
Så kommer det:
”Och såsåm Sahl. Konungen därtill hade gifvit honom tillståndh, icke vettandes hwad bräder han ment, skulle bete karl stijgit på ett paar skidor, och på en daghluppit en heel tract om, så stor som han måtte hinna, och det så girigt, att han dereffter strax måtte dött”.
- Om nu kungen inte visste ”hwad bräder han ment” kan han rimligen heller inte ha åkt skidor själv, konstaterar Gubb Tage.
Bristen i sammanhanget är att uppgifterna i protokollet stöds på hörsägen. Öjebornas icke namngivne talesman berättar enligt protokollet att han ”haft breff därpå” men att det blivit uppbränt vid ”wådh Eld som heele dheres Byy för någon tijdh är öfwergången”.
- Om nu någon i Öje haft ett sånt brev utfärdat av kungen måste det rimligen finnas en kopia i riksarkivet, säger Gubb Tage.
I Riksarkivets diarium har Tage hittat noteringar som kan motsvara Rännkarlsbrevet. Där finns korrespondens om en ”herr oloff i malung” från 1528, skrifter från 1541 och där finns handlingar som berör Öje från både 1547 och 1550. Alla rimliga i tid.
- Jag har frågat om jag får titta, men det går inte, påstår de, säger Tage.
DD har fått hjälp vid Riksarkivet. Handlingarna från 1528 rör garantier för att den upproriske prästen Oloff i Malung ska vara kungen trogen. Övriga ska heller inte beröra Öje. Risken är förstås överhängande att Rännkarls-brevet brann upp vid slottsbranden 1697. Möjligheterna är förstås inte helt uttömda.
Betyder då de nyupptäckta uppgifterna att Gustav Vasa aldrig ens var i trakterna? Så långt vill inte Tage dra konsekvenserna.
- Förmodligen åkte en man som han häst och släde. Det har ju ända sedan 1200-talet funnits en fungerande skjutsorganisation i Sverige. Det var nog naturligt för honom att utnyttja den. Sen vet vi ju att skidlöparna Lars och Engelbrekt funnits och de åkte säkert skidor för att hinna ikapp honom, säger Gubb Tage.
Däremot har upptäckten en annan, given konsekvens:
- Det visar att det första riktiga Vasaloppet, sanktionerat av kungen själv, gick i mitten av 1500-talet och det runt Öje och inte mellan Sälen och Mora, säger Gubb Tage.


GUBB JAN STIGSON

(fyrmänning)