Systersonen Per Brahes beskrivning av Gustav Vasa.

Till naturen och complexionen var han en kolerisk sangviniker. Hans storlek var till en passelig manslängd., vid pass tre stockholmsalnar och en tolftedels kvarter, hade ett runt huvud, vitgult hår, vackert stort långt skägg, skarpa ögon, liten rak näsa, en välskickad mun, röda läppar, fyllig i ansiktet, blommor i kinden, en rödbrun kropp och hel utöver sin kropps lekamen, så att man icke kunde finna en fläck på hela hans lekamen så stor att att man kunde sätta en nål uppå; vackra händer passligt stora, tämligen armstark, fyllig kropp och smala ben, tunna, vackra fötter; var och något hårig, besynnerligen om armar och ben och utöver hela sin kropp så välskickad och proportionerad såsom någon konstnärlig målare bäst hade kunnat måla honom utav.

Som ett komplement till Per Brahes förskönande bild av sin morbror kan det nämnas att när Gustav Vasas kvarlevor undersöktes 1945 konstaterades det att Gustav Vasa hade varit axelbred och ganska grovt byggd samt ca 173 centimeter lång, dvs något kortare än de drygt tre stockholmsalnar Per Brahe anger. Ansiktet var långt och smalt med en låg och bred panna. Martin Olsson fällde följande helhetsomdöme om gamle "kung Göstas" utseende:

Efter kraniet att döma hade han säkerligen icke haft ett "wackert" utan snarare ett "fult" men säkerligen mycket uttrycksfullt ansikte. Han hade också en svår infektion i  käken. Underkäken saknade nästan helt tänder.Varför han måste haft mycket svår tandvärk i många år..