Skottmyren

Skottmyren i Venjans S. ½ mil. Från Kyrkan; ett slag skall här,enligt traditionen ,tilldragit sig på 1500-talet vintertiden,nästan mot slutet af slädföret,då några 100 Norrmän eller troligen Danskar,genom Vesterdalarna tågat förbi Kettilbo,förmodligen för att öferfalla Dalkarlarne; så snart Malungsboerna härom blifvit underrättade,afsände de en skidlöpare till Venjans by,då ej ännu särskilt Pastorat;som Venjansboerna voro säkra att fienden ej skulle komma till dem ,emedan vintervägen från Malung till Mora ej var Venjans by närmare,än 1¼  mil inom ändan av Venjanssjön,beväpnade de sig genast och lupo på skidor öfver skogen till deras Socknemän i Mora för att äfven underrätta dem om den annalkande  faran;efter ankomsten blåstes i lurar samt ringdes med klockorna för att uppbåda allmogen ,hvilken församlade sig så hastigt somm möjligt; men beslöt efter någon rådplägning att ej låta fienden framtränga för nära deras hemvist ,men tappert möta honom; de begåfo sig derföre om aftonen från Mora, för att vid Kettilbo öfverraska  fienden ,der de voro säkra att han gjort halt; då de om natten kommit fienden på en half mil nära ,rastade de något för att vänta på de andra sockenmännen,hvilka i anseende till vägens längd ej ännu upphunnit dem; de öfverlade imellertid huru de bäst skulle kunna anfalla fienden; man hade då varit af olika tankar;

En av dem har slutligen yttrat huru otjänligt det vore att strida vid Kettilbo,som låg högt uppe på ett av sjön 3:e sidor omgifvet näs.och att de då skulle på isen ,

vara blottställda för fiendens skott ,då deremot fienden hade husen till bröstvärn; han ansåg; stället där de nu sutto,tjenligare,emedan vägen där trängde fram emellan Fätisbjär,(så kallas berget vid hvars ände de då hvilade) och backen på andra sidan;han föreslog vidare,att runt omkring dem nedfälla skogen och därav bilda en skans,tillräcklig till försvar;detta råd blef genast antaget och verkstäldt;fienden hade emellertid genom sitt nattläger vid Kettilbo förtärt allt hvad dess fattiga invånare ägde,ställt hästarna på logarna för att förtära deras lilla ännu otröskade sädesförråd ;för att hästarna så mycket bättre måtte åtkomma att förtära säden hade hål på logbalkarna blifvit huggne för hästarnas halsar ; spår häraf syntes vid Kettilbo i en lada,då den i senare tider nedtogs för att ombyggas;fienden uppbröt i gryningen ifrån Kettilbo för att tidigt hinna fram till Mora kyrka; då den tågat ½ mil fram till ändan av skottmyren,fann den vägen igenfälld,men blev ej strax varse Dalkarlarne som gömt sig vid berget och backen mitt emot; fienden började hugga upp vägen; Dalkarlarna upphöjde ett gny hvarvid en Dansk utlät sig:  ” För Gud,de Svenska skatorna äro bittida vakna;” en skur af pilar blev svaret; Danskarna stridde i början tappert,men då allför många av dem stupade,måste de fly samma väg tillbaka; men de vågade likväj ej begiva sig till Kettilbo,utan skyndade över sjön; en av dem som blivit sårad i ryggen af en pil ,kunde ej fly så fort som de andra; han begav sig upp till en lada i byn där en qvinna var sysselsatt att tröska det lilla sädesförråd häsarna qvarlämnat; han ropade till henne; ”smucke mor,drag denna pil ut;” hustrun svarade; ”vänd dig om,så skall jag draga honom ut”: varefter hon med slagbulten slog till pilen så att den trängde ut genom bröstet. Vimmohed eller Vimo Ring strax vid skottmyren, är ännu i dag benämningen på det ställe der de slagna skola blifvit begrafne.

Avskrivet den 18 Oktober 2010   av Gubb Tage Bevring

Danskladan
Danskladan som ursprungligen fanns på södra sidan av byn är enligt sägen en av de lador som danskarna högg sönder takåsen på för att göra plats för både sitt manskap och sina hästar. Ladan är troligen ombygd 1692. Timret i ladan är förmodlingen från 1300-talet enligt en utförd åldersbestämning. Tidigareägare till ladan skänkte den till byn 1972 varefter den sattes upp vid bystugan.

Krigsvisa om danskarna är en propagandavisa mot danskarna från något av våra många krig mot varandra. Sångtexten är inte att leka med:

"Armar, tarmar, lår och ben, sig upp i luften svinga,
och hela mänskokroppar med, sig stora flugor flinga.
Och när vi såg att det var så hårt,
när vi såg att det var så svårt,
då började vi att stanna, och gav upp den röda fanan."